Jkristoffersson

Idag testade jag den nya fanta, strawberry kiwi. Jag har något slags läsk beroende som jag måste tillfredsställa mer ofta än sällan. Den är ganska söt och jag gillar oftast light drycker, men den får helt klart godkänt. Den påminner om någon godis tycker jag, men kan inte sätta finger på vilken. någon ut tutti frutti påsen tror jag. Jag rekommenderar att dricka den väl kyld. I slut betyg får den tre tummar av fem möjliga.
Den gulliga bilden gör det även lite roligare att dricka!

Blir så ledsen när någon drar undan mattan för benen. Kan jag aldrig få ha en egen plan? Kan jag aldrig få göra som jag vill? Utan att planerna ska bli ändrade. Varför ska det vara så svårt att lyssna på mig. Och varför ska jag ha så svårt för att låta andra höra mina tankar.

Den här dagen har varit så jävla lång, den är inte slut ännu 45 min kvar.. är väl för att jag längtar tills jag slutar. då jag ska hänga med några bra. imorgon slutar jag tidigt det betyder att min lediga tid på eftermiddagen kommer att gå så jävla fort.
varför är det alltid så att när man längtar till nått går tiden saktare än sakta och när det man längtat efter väl händer, då går tiden för snabbt?

Jag är så trött, jämt. jag vill ha en ledig dag, med sol, blå himmel, eld, korv grillning, varm oboy, lite pimpel fiske & pulkåkning, det skulle vara guldvärt.

Okej, somnar jag på bussen nu hamnar jag i arvidsjaur...! Brukar vanligtvis alltid somna när jag åker buss eller bli, det här blir en utmaning!

Muffins pyjamas.

Det finns saker som är så svåra att förstå.
I måndags brann det Idas lägenhet, och jag kan ännu inte riktigt förstå vad som hänt. Hennes vackra och fina lägenhet som jag har så många bra minnen i. Där det har druckits mängder av vin och skrattats i timmar. Det blir svårt att veta vad man ska göra för att hjälpa till eller vad man ska säga. Jag vill bara visa att jag ställer upp och finns här. Det är så oerhört hemskt, att allt man äger och har är borta eller förstört. Det är min värsta mardröm som inte jag ens önskar min värsta fiende. Jag är livrädd för eld och brand, det är så mäktigt och gör en helt maktlös. Jag är så tacksam för att Ida inte var i lägenheten när det inträffade, att hon är oskadd. Hon är min darling, utan henne skulle så många saker vara så tråkiga, love you. ♥

Jag är en ganska nybliven bussåkare, så jag är väl medveten om att folk i år har besvärat sig åt mitt problem.
Folk som sitter på första sättet när bussen är smock full och vägrar flytta in. Eller alternativs att väskan har en mycket viktig plats på ett tomt säte. Okej har man en enorm packning förstår jag. Men en liten jävla handväska?!

Och folk som ska envisas att prata med mig på bussen. Varför drabbar det jämt mig?! Till och med när jag har hörlurar i! Står det skrivet i pannan att jag inte kan säga nej och låtsas att inte lyssna?  

Nu är äventyret som började i höstas slut, något som jag trodde att jag aldrig skulle klara av. Men jag klarade det, och jag är nöjd över att jag beslutade mig för att ta chansen. Nu har jag snart varit på Opilens i fem månader och kan kalla mig själv optiker assistent. Nu har det äventyret tagit slut och jag ska satsa på nya, även det här ska jag klara, gamla vanor ut, nya in! Let's do this, jag har klarat det förr. Så engång till kan väl inte vara så svårt?

Jag hade den bästa alla hjärtans dag dejten man kunde ha, är så lycklig att jag har dig min fina. ♥
Igår slog det mig att jag inte är ensamen, min familj och mina vänner ger mig den kärlek jag behöver. Ni är bäst och ni finns alltid i mitt hjärta. Har inte tänkt plocka bort någon av er därifrån.

...När man missar bussen.Nu blir jag mega sen, alla åker väl hem innan jag kommit.. Vill grina.

Jag blir galen när någon säger dom här orden, vet inte vad det är men blodtrycket stiger direkt och arg-julia kommer fram.

Misströsta, säger dom på arbetsförmedlingen till mig. Är det några jag inte litar på är det väl dom.

Missunnar, när man äter och på nått sätt måste harkla sig samtidigt. Då kan det låta så här "ingen missunnar dig maten"

Morr.

Idag fick jag morfinliknande hostmedicin av doktorn. Hoppas på resultat, är däremot lite rädd att bli konstig av den... Tur att jag är ledig idag.

Den här förkylningen/sjukdomen ger aldrig med sig. Är så less. Nu är det bara hostan kvar, men för mig är den det jobbigaste. Och nu har jag fått så ont under bröstet/ början av revbenen, är det lungorna?! Allt jag gör resulterat därför till en smärtsam rörelse fast det egentligen är nått helt vanligt. Som att andas. Och med hostan gör det så j-vla ont. Mamma tyckte jag skulle åka till akuten... men är det verkligen så seriöst? Jag avvaktar iaf ett tag till..