Brinner av
När känslorna svämmar över och jag sitter på rummet och skakar och gråter för att jag är så jävla förbannad. Här försöker man bara värna om sina egna saker, ha kvar sin barndom. Men vad får man, skit. Försöker bara fint, lugnt och sansat berätta vad jag känner och tycker, JA JAG TYCKER OCH KÄNNER. Men glömde, det får man inte!!! Jag vill ha mina saker själv och jag vill ha kvar det. Är det så konstigt?!
Varför ska man inte få prata, diskutera, säga vad man själv vill och är rädd ska hända. Hur kan det vara så farligt?? Vad ska hända, ja någon kanske blir arg men det är kanske meningen. Blir man arg och får saker ur världen kan man komma vidare. Btw, det jag gör nu när jag skriver av mig skiten nu.
Suck, ska vi aldrig bli bättre..?
Dan före dan
Dan före doppar dan. Ja, imorn smäller det. Men jag har redan hunnit ha två små julaftnar och innan det är över kommer jag totalt fira fem. Är jag en jävligt utspridd person? Eller har jag många små familjer som kompletterar min egen? Ja, en blandning av både tror jag. Nu sitter jag på tåget, ska till korsträsk där är det -29. Kände just hur min benmärg frös till av bara tanken.
Det är faktiskt mysigt med tåg, det här är helt modernt. I början var jag bara då rädd att jag var på fel tåg, men konduktören har du bekräftat att jag är på rätt, tack och lov! Nu är jag bara rädd för att kliva av på fel ställe... Eller att jag ska somna och missa stationen. När jag åker buss kliver jag jämt av på fel hållplats.. Lär skriva ett argt inlägg om jag kliver av på fel!
Puss i vinter kylan.
Så är det just nu.
När man blir varmt i hela kroppen för att man är så jävla lycklig.
