Jkristoffersson

jag blir alltid lika förvånad över att det är de som är absolut närmast som är hårdast, elakast men också fegast. ibland hatar jag min nyfikenhet, att jag ska rota och snoka i allt, det är ju bara ett kul tidsfördriv. tills man hittar det fasansfulla... och tyvärr så har jag den genen att jag gärna gör tvärs över, vägrar låta de veta att jag bryr mig och vill göra nått åt det. jag ska vinna över dem.
det som är de närmast är också dem som man i det här fallet lätt han komma ifrån. vi är nära men det finns ett avstånd, en vägg. och nu tappade jag allt som heter intresse. om de inte vill ha nått med mig och göra varför ska jag då lägga ner min tid på dem. morrr!! vad arg jag blev. besviken som jag alltid blir. bajs.
jag som hade typ en världsbra kväll, shopping med min superstar, mys med några fina, internet shopping.... allt man behöver på en dag?!
ska deleta allt annat som jag fick reda på och bara ta in det bra! (och ska iaf försöka.)

Jag skäms, det här var jävligt pinsamt. Men jag orkar inte ta all skit. Ibland måste jag också få flippa ur. Moorrrrrrrrr!

Efter en vecka som kändes oändlig är det skönt att få komma hem till byn. Ett hus fullt med syskon, barn och grejer i ett kaos är jag glad över att jag har mitt egna rum. Med mitt städade kaos (ingen ser kaoset i garderoben). Och det är så fruktansvärt mysigt när det regnar på taken. Nu ska jag mysa och sova, pussar till er.